Morfar

Igår var jag hos min mormor & morfar <3 i karlskrona
vi hälsade på dom och hjälpte dom i trädgården.
Jag älskar morfar och hur han säger:
-Hej då Pian.
Igår var den första gången jag såg han gråta. Jag fick hålla inne mina tårar.
Morfar har jag aldrig upplevt som gammal han har brunt hår inte ett ända grått hår.
och han har alltid varit ute eller inne och städat eller ränsat rabatter.
men så en dag fick han hjärnblödning och blev förlamad på ena sidan..
idag sitter han i rullstol, och vi alla undrar hur han kan komma ihåg saker som hur man kör till Calles hus ( min kusin) eller hur man lagar älggryta på bästa sätt, han har alltid varit så snäll och jätte bra på att laga mat och hans goda köttbullar, hans isterband. jag gillar ingen annan isteaband bara hans.
så när jag så hans ledsna ansikte och tårana som föll så har jag inte kunnat le ett riktig leende.
För jag vet att jag vet att jag inte kan göra något åt det. Det är som det är.
visst han bättrar sig han kan röra foten lite och ta sig frammed rullstolen med hjälp av sitt ena ben.

JAG ÄLSKAR DIG MORFAR! <3